Svensk ordbok 2009, webbversion

faso´n substantiv ~en ~er fas·on·en1ut­formning psykol.○särsk. om snitt på kläder el. möbleren klänning av fransk fasonen köks­soffa av rejält hem­snickrad fason○äv. i ut­tryck för att komma till rätta med problem o.d.riktig ut­formning vi ska nog få fason på pojkenfason (på ngn/ngt)envar blir salig på sin fasonvar och en blir lycklig på sitt eget sätt​ hon vill inte fördöma dem som väljer att del­ta i en doku­såpa – en­var blir salig på sin fason sedan 1544av fra. façon med samma betydelse; av lat. fac´tio ’handlings­sätt’, till fac´ere ’göra’ 2(lämpligt) upp­förande psykol.är det skick och fason att svara en gammal dam på det viset?○ofta i ut­tryck för o­lämpligt upp­förandevanligen plur. JFRcohyponymolatcohyponymoskick sluta upp med de där fasonerna!sedan 1779