Svensk ordbok 2009, webbversion

fas`thet substantiv ~en fast·het·en●det att vara fast psykol.sese2fast 1 JFRcohyponymstabilitet ○särsk.bestämt upp­trädande som chef visade han fasthet och beslutsamhetfasthet (mot ngn)sedan 1417öppet brev utfärdat i Skänninge av änkan Ingeborg om gårdsbyte (Svenskt Diplomatarium)fornsv. fasthet