substantiv ~n fenor
fen·an●platt sim- och styrorgan hos djur som lever i vatten
särsk. fiskar; äv. om liknande konstgjord anordning
zool.fenstrålehajfenasimfena○äv. bildligt om bil- el. flygplansdetalj av liknande form och med stabiliserande funktion○äv.fenköl
inte röra en fenavara helt stilla
eleverna rörde inte en fena när fotografen tog klasskort
○ äv. bildligt
de rika släktingarna rörde inte en fena för att hjälpa den utblottade familjen
sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. fina; gemens. germ. ord, trol. besl. med lat. pinn´a ’spets’
2fe`na
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●mycket duktig person
i ett avseende som framgår av sammanhanget
vard.allmän värderinghon är en fena på att fixa pengar○ofta i mer el. mindre adjektivisk användninghan är fena på båtmotorerfena på ngt/att+V/SATSsedan åtm. 1980till fenomenal