Svensk ordbok 2009, webbversion

fin´ish [ljust sj-ljud] substantiv ~en ~ar finish·en1sista, av­görande del av (hastighets)tävling sport.tid.SYN.synonymslutspurt i finishen var NN starkast○äv. med tanke på mot­svarande prestationefter en stark finish vann ON med en tion­del○ibl. äv.spurtförmåga hon har en vass finishsedan 1886av eng. finish med samma betydelse, till finish ’(av)sluta’; ur lat. fini´re ’sluta’; jfr fin 2slutlig bearbetning av yt­skikt af.tid.○äv. om resultateten snygg finish○ibl. bildligtboken är ett gott hant­verk, men den sista finishen saknassedan 1964