Svensk ordbok 2009, webbversion

finn`as verb fanns funnits, pres. finns äv. finnes finn·as●före­komma (någon­stans) i sinne­världen och vara till­gänglig NollJFRcohyponymexisteracohyponymförekomma 1 det finns inga spökenfinns det pengar till renoveringen?programmet finns till­gängligt på nätetdet finns planer på en fort­sättninghan finns på jobbet hela dagen○spec.leva hans mor­far finns inte längre○äv. med an­givande av (konkret el. abstrakt) positionföre­komma på viss plats tavlan finns en trappa neddet finns många jobb in­om vården○äv. om abstrakta före­teelserdet finns inget skäl att miss­tröstafinnas (ngnstans)inte finnas på kartansekarta 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. finnas; till finna