substantiv ~en ~er
fint·en●antydd, låtsad manöver som är avsedd att lura motståndare
i spel och tävlingar el. i debatter o.d.
komm.spel.sport.han gick på en enkel fintsedan 1667via ty. av ita. finta med samma betydelse; till lat. fing´ere ’forma; uppdikta’