Svensk ordbok 2009, webbversion

fio´l substantiv ~en ~er fiol·en●ett mindre stråk­instrument med ofta högt ton­läge och ljus klang anv. in­om både klassisk musik och folk­musik musikSYN.synonymviolin fiolbyggarefiollådaförstafiolspela fiol○i sammansättn. äv. om an­dra stråk­instrument med liknande egenskaperaltfiolbasfiolträskofiol○äv. bildligt om före­mål med liknande formvanligen i sammansättn. fiolstagfiolstekfårfiolspela andra fiolen ha en mer under­ordnad ställning​ partiet lockades inte av att spela an­dra fiolen i en ny regering spela första fiolenha en ledande ställning​ han tyckte att nu var det dags för oppositionen att spela första fiolen stå för fiolernabetala det hela​ bröllopet var på­kostat och brudens väl­bärgade föräldrar stod för fiolerna sedan ca 1620av lågty. viole, fra. viole med samma betydelse; trol. av provensalskt urspr.; jfr 1fela, viola, violin; stå för fiolerna (1786) efter fra. payer les violons ’betala för fiolerna’ Nå, skruva fiolen, hej, spelman, skynda dej! Kära syster, hej! Svara inte nej, svara ja, så bli vi glada.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 2