substantiv ~n flätor
flät·an●längd av band e.d. som flätats samman
och bildar ett slags kryssmönster; spec. av hår
af.kläd.spel.flätmönsteren liten flicka med flätor○spec. äv. om bröd med liknande utseendevetefläta○äv. bildligtordflätasedan 1420–50 (i sammansättn. har- ’hår-’)Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. fläta; till 2fläta
2flä`ta
verb ~de ~t
flät·ar●förena (band e.d.) genom att trä dem omväxlande över och under varandra
till en snodd
af.JFRcohyponymväva
fläta håret○äv. om att bilda föremål, yta e.d. genom att trä kvistar e.d. över och under varandraibl. med partikel, särsk.ihop, samman
en stol med flätad sitsfläta (ihop) korgar○äv. utvidgatfläta samman fingrarnafläta (ihop/samman) ngtsedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. flätta; gemens. germ. ord, besl. med lat. plec´tere ’(att) fläta’
Subst.:vbid1-152530flätande,
vbid2-152530flätning