substantiv ~n flåhackor
flå|hack·an●typ av hacka med tvärställt, spadformat blad
för flåhackning
mest histor.verkt.sedan 18322flå`hacka
verb ~de ~t
flå|hack·ar●hacka loss översta jordlagret från (marken) med flåhacka
af.flåhacka (ngt)sedan 1821Subst.:vbid1-152332flåhackande,
vbid2-152332flåhackning