Svensk ordbok 2009, webbversion

flagg substantiv ~en flagg·en●vanligen i vissa ut­tryck flagga förd på far­tyg; vanligen med betoning av symbol­värdet samh.bekvämlighetsflaggsegla under svensk flaggstryka flaggge upp​ det svenska far­tyget fick sitt roder bortskjutet och tvingades att stryka flagg under falsk flaggunder falsk beteckning​ han upp­trädde under falsk flagg som forskare men var i själva verket journalist sedan 1752se 1flagga