Svensk ordbok 2009, webbversion

flas`ka substantiv ~n flaskor flask·an●förvarings­kärl som (vanligen) smalnar av upp­åt mot en trång öppning och an­vänds för förvaring av våta varor t.ex. drycker; vanligen av glas el. plast; äv. om liknande kärl för förvaring av gas hush.mått.tekn.flasklockgasolflaskavinflaskavällingflaskaölet tappas på burk eller flaskahan hade en flaska innan­för kavajenhon drack direkt ur flaskan○ofta som en sorts måtten flaska vinen flaska eau de cologne○äv. om form för samman­hållning av gjut­sandformflaskaen flaska (ngt), en flaska (med ngt)inte säga flaskavara helt tystvard.​ han var mycket blyg och i större sällskap sa han inte flaska ta till flaskan(börja) dricka alkoholför ofta och i för stor mängd​ hon tog till flaskan för att trösta sig efter skils­mässan sedan 1385Klosterläsningfornsv. flaska; germ. ord av o­visst urspr.; jfr fiasko, flakong