Svensk ordbok 2009, webbversion

fluktue´ra verb ~de ~t fluktu·er·ar●under­gå fluktuation af.ekon.priset på koppar fluktuerade starktfluktuerasedan 1845av lat. fluctua´re ’svalla; gå i vågor’ Subst.:vbid1-151708fluktuerande, vbid2-151708fluktuering; fluktuation