Svensk ordbok 2009, webbversion

forcera [fårse´-] verb ~de ~t forc·er·ar1öka arbets­insatsen på (ngt) för att nå målet tidigare JFRcohyponympåskynda stats­rådet ville forcera arbetet på den nya lagen○i sport­sammanhang ofta i absolut konstruktionhemma­laget forcerade starkt mot slutet och lyckades nå o­avgjort○ibl. med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.fram forcera fram ett beslutforcera (fram) ngtsedan 1772av fra. forcer ’tvinga; betvinga’, till force ’styrka, kraft’; till lat. for´tis ’stark’ 2med kraft­ansträngning passera hinder Nollman lyckades forcera driv­isen och rädda de nöd­ställda○äv.tränga in i forcera fästningen○äv. med konstruktionsväxlingmed partikel, särsk.in få att passera hinder e.d. hon lyckades forcera in bollenforcera (in) ngtsedan 16803av­slöja kod e.d. NollJFRcohyponymtolka 1cohyponym2tyda 1cohyponymdechiffrera forcera ett chifferforcera ngtsedan åtm. 1940-taletSubst.:vbid1-153387forcerande, forcering