Svensk ordbok 2009, webbversion

forme´ring substantiv ~en ~ar form·er·ing·en●(in­tagande av) bestämd upp­ställning för strid; i fråga om personer el. om far­tyg el. flyg­plan i förband mil.tid.formering till stridhålla formeringen○ofta äv. i sport­sammanhang, särsk. fot­boll4-4-2-formeringmitt­fältets formeringformering (av ngt) (till ngt)sedan 1839