Svensk ordbok 2009, webbversion

forsa [fårs`a] verb ~de ~t fors·ar●häftigt strömma fram el. till­föras i stor mängd; om vatten el. annan vätska NollJFRcohyponymskvalacohyponym2spruta 1 regnet forsade ner hela nattenblodet forsade ur såret○ibl. äv. om person el. djurofta med partikel, särsk.fram snabbt ta sig (fram) hon forsade fram i skid­spåret○ofta bildligtorden forsade ur munnen på honomforsa (ngnstans)sedan 1662till fors Subst.:vbid1-153756forsande