verb fortfor fortfarit, pres. fortfar
fort|far·it●fortsätta
om verksamhet, tillstånd m.m.
ngt åld.tid.regnandet fortfor○ibl. äv. om personngt åld.hon fortfor att läsa tidningenfortfara (att+V), fortfara (med ngt/att+V)sedan 1612Svensk ordbok 2009, webbversion
verb fortfor fortfarit, pres. fortfar
fort|far·it●fortsätta
om verksamhet, tillstånd m.m.
ngt åld.tid.regnandet fortfor○ibl. äv. om personngt åld.hon fortfor att läsa tidningenfortfara (att+V), fortfara (med ngt/att+V)sedan 1612