Svensk ordbok 2009, webbversion

fos`tra verb ~de ~t fostr·ar●fort­löpande på­verka (barn) i riktning mot större mognad och önsk­värt socialt beteende särsk. om föräldrar; vanligen med en kombination av belöningar och bestraffningar ngt högt.pedag.JFRcohyponymuppfostracohyponymdana hon har fött och fostrat fyra barn○äv. med ton­vikt på ut­bildningibl. med partikelnfram ut­bilda skolan ska fostra eleverna till dugliga samhälls­medborgarefostra (fram) en ny generation regissörer○ngn gång äv. bildligtalstra lättja fostrar lasterfostra ngn (till ngn), fostra (fram) ngnsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. fostra ’avla; föda; fostra’ Subst.:vbid1-154203fostrande; fostran