Svensk ordbok 2009, webbversion

fo`tfäste substantiv ~t fot|­fäst·et●stadig fotkontakt med marken psykol.hon tappade fotfästet och ramlade i floden○ofta bildligt, spec.god och säker (livs)situation han förlorade fotfästet i till­varon efter föräldrarnas död○spec. äv. om säker utgångs­punkt (för vidare operationer)de allierade fick snabbt fotfäste i Normandie i juni 1944fotfäste (i ngt)sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. fotafäste