Svensk ordbok 2009, webbversion

frä`sa verb fräste fräst, pres. fräser fräs·er1ge i­från sig ett ljud som liknar ljudet från vatten som kommer i beröring med ngt glöd­hett komm.fläsket fräste i stek­pannanvattnet fräste mot fören○äv. med ton­vikt på åt­följande rörelsemed 14 knop fräste man förbi kastellet○äv.fnysa eller väsa som tecken på ilska kattan frästenär man försökte vara vänlig bara fräste han○äv.snyta (sig) fräsasedan 1430–50Svenska Medeltids Dikter och Rimfornsv. fräsa; växelform till frasa 2ibl. med partikelnupp hastigt upp­hetta i stek­panna, så att ett fräsande ljud upp­står kokk.fräsa (upp) lite lök i pannanfräsa (upp) ngtsedan 17553bearbeta med fräs tekn.sese1fräs 1 spad­vänd eller fräs jorden till ett djup av 15 cmfräsa ngtsedan 1872till 1fräs Subst.:vbid1-157530fräsande, vbid2-157530fräsning; 2fräs (till 1)