verb framfödde framfött, pres. framföder
fram|föd·er●ofta lös förb., jfr2föda 1
bringa (foster) till världen
med tonvikt på själva födandet
fysiol.JFRcohyponym2föda 1
när tiden var inne framfödde hon en son○äv. bildligten varaktig fred som kriget skulle framfödaframföda ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fram födha
Subst.:vbid1-154787framfödande