Svensk ordbok 2009, webbversion

fri`spark substantiv ~en ~ar fri|­spark·en●rätt att med foten spela liggande boll till med­spelare eller mot mål utan att hindras av mot­spelare som kompensation för mot­ståndares regel­brott; i fot­boll sport.en skruvad frisparklägga en frisparkslå en frisparkdomaren blåste frispark för ruff på mål­vaktenfrispark (för ngt)indirekt frispark fri­spark som inne­bär att bollen inte får skjutas direkt i mål​ domaren dömde indirekt fri­spark inne i straff­området sedan 1886