Svensk ordbok 2009, webbversion

fru substantiv ~n ~ar fru·ar●(titel för) gift kvinna släkt.yrk.grannfruprästfrufru Svensson○ofta i förhållande till viss manmaka herr Andersson med fruhan bedrog sin fru○spec. äv.(gift) mat­mor frun i huset○ibl. äv. som titel för kvinna o­avsett civil­ståndngns fru, fru till ngn, fru (NAMN)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. frugha, fru ’härskarinna; fru; kvinna’; ur fornsaxiska frua; samma ord som Fröja, namn på fornnord. gudinna; jfr hustru