Svensk ordbok 2009, webbversion

full`träff substantiv ~en ~ar full|­träff·en●träff precis i mitt­punkten av målet el. på det av­sedda stället tid.SYN.synonymfemetta fullträff på första skotteten fullträff på var sjätte borrning○spec. om mål i fot­boll, hand­boll, is­hockey etc.en fullträff rakt i krysset○spec. äv. mil.träff som ger största möjliga skada ○äv. bildligtutom­ordentligt lyckat resultat han fick en riktig fullträff med sin första boken fullträff (för ngn)sedan 1903; 1926 i bildlig bemärkelse