Svensk ordbok 2009, webbversion

fungera [fuŋge´-] verb ~de ~t fung·er·ar1arbeta tillfreds­ställande för sitt ända­mål eller sin upp­gift ofta om apparat af.ur­verket har slutat fungeraingen­ting fungerade för henne och hon blev bara nia○äv. neutraltapparaten fungerar så härverksamheten fungerar välfungera (SÄTT)sedan 1837av ty. fungieren; av lat. fung´i ’full­göra; ut­öva’ 2full­göra funktionen som fram­går av samman­hanget; särsk. om person af.NN fungerade som ord­förande på mötetfungera som ngn/ngtsedan 1840Subst.:vbid1-158079fungerande; funktion