substantiv ~n fållor
fåll·an●mindre, inhägnat område för kreatur
om betesmark el. om område nära stall
jordbr.korna trängde in sig i fållorna○äv. bildligt i uttryck för hemhörighet, särsk. av ideologiskt slagden socialistiska fålladen liberala fållansedan 1656sv. dial. fåll(a); jfr da. fold med samma betydelse; gemens. germ. ord av dunkelt urspr.
2fåll`a
verb ~de ~t
fåll·ar●sy fåll på
ngt
handarb.fålla servetter○ibl. med tonvikt på resultatetvanligen med partikelnupp
fålla upp kjolenfålla (upp) ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. falda, eg. ’vecka’; gemens. germ. ord; jfr enfaldig, folder
Subst.:vbid1-159003fållande,
vbid2-159003fållning