Svensk ordbok 2009, webbversion

förbli´ äv. åld. förbli´vaförbli´va verb förblev förblivit, pres. förblir äv. åld. förbliver för·bliv·it●fort­sätta att befinna sig på viss plats NollJFRcohyponymbli 2 han förblev i exil resten av livet○ofta äv.fort­sätta att vara på visst sätt allt förblev vid det gamlade förblev vännerlönen förblev den­samma○spec. i ett ut­tryck med extra efter­tryckstats­ministern under­strök att Sverige är och förblir allians­frittförbli ngn/ngt/ADJ, förbli ngnstanssedan 1547Subst.:förblivande