Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`relägga verb förelade förelagt, pres. förelägger före|­lägg·er1över­lämna ärende, för­slag, upp­gift e.d. formelltkomm.budgeten ska föreläggas riks­dagen nästa veckaförelägga ngn ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. foreläggia, eg. ’lägga fram (ngt för ngn)’ 2formellt lägga (viss skyldighet) på jur.jur.SYN.synonymålägga han förelades att in­ställa sig i rättenförelägga ngn ngt/att+Vsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons StadslagSubst.:föreläggande