Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`reteelse substantiv ~n ~r före|­te·els·en●ngt som finns (i ngt samman­hang) och kan av­gränsas som egen enhet särsk. om ngt abstrakt NollJFRcohyponymfenomen 1cohyponymfaktum följdföreteelsesamhällsföreteelseallemans­rätten är en typisk svensk företeelsereligionen är en social företeelsesedan 1799