Svensk ordbok 2009, webbversion

förneka [-nä´-el.-ne´-] verb ~de ~t för·nek·ar1hävda av­saknad av sanning i visst på­stående e.d. komm.SYN.synonymbestrida 1 JFRcohyponymneka 1cohyponymdementera han förnekar kategoriskt an­klagelsen○äv. försvagatjag vill inte förneka att jag ser med o­ro på fram­tidenförneka ngt/SATSsedan 15522förklara sig inte vilja kännas vid komm.förneka sin bak­grundförneka sin naturförneka Gudförneka sig självPetrus förnekade Jesus tre gångerförneka ngn/ngtsedan 1526Subst.:vbid1-163339förnekande; förnekelse