substantiv ~en
för·pläg·ning·en●det att förpläga
kokk.tid.○äv. konkretförplägnad
förplägning (av ngn) (med ngt)sedan 1716Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
för·pläg·ning·en●det att förpläga
kokk.tid.○äv. konkretförplägnad
förplägning (av ngn) (med ngt)sedan 1716