Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
för·saml·ar●vanligen perf. part.
bringa samman
större grupp människor, ofta för ngn gemensam aktivitet
sociol.utstr.JFRcohyponymsamla
han församlade dem alla i vardagsrummetstatsrådet uttalade sig för den församlade pressenförsamla ngra (ngnstans)sedan 1488Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. forsambla
Subst.:vbid1-163828församlande