Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rtecken substantiv förtecknet, plur. ~, best. plur. förtecknen för|­teckn·et●notskriftstecken som an­ger höjning, sänkning eller åter­ställning av toner musikJFRhyponymsänkningsteckenhyponymåterställningsteckenhyponymhöjningstecken fasta förteckentill­fälliga förtecken○äv. bildligtut­märkande sär­drag en val­kampanj med socialistiska förteckensedan 1889; 1965 i bildlig bemärkelse