verb ~de ~t
för·unn·ar●vanligen pass. el. perf. part., i vissa uttryck
(av välvilja) låta åtnjuta
ngt högt.komm.JFRcohyponymunnacohyponymskänka
han förunnades ett långt livdet blev dem inte länge förunnat att viladet är få förunnat att leva på sin poesiförunna ngn ngt/att+Vsedan 1523se unna
Subst.:vbid1-165774förunnande