Svensk ordbok 2009, webbversion

gö`kunge substantiv ~n gökungar gök|­ung·en●unge av gök som kläcks i en annan fågel­arts bo, matas av värdfåglarna och föser ut deras egna ägg el. ungar ur boet yrk.zool.sädesärleparet matade gökungen som växte snabbt○ofta bildligt, spec. om egoistisk individ som dominerar sin om­givningden nya hyres­gästen visade sig vara en veritabel gökunge○spec. äv. om o­tacksamt foster­barn○spec. äv. om icke-levande före­teelseräntan på stats­skulden är en gökunge som hotar att tränga ut de an­dra stats­utgifternaen gökunge i boet en före­teelse som är ny i visst samman­hang men som växer och tränger ut an­dra före­teelser​ sport­hallen blev en riktig gök­unge i boet för kommunen sedan 1734