Svensk ordbok 2009, webbversion

gas`ta verb ~de ~t gast·ar1skrika hög­ljutt komm.JFRcohyponymgapa 2 en tidnings­försäljare stod och gastade i gat­hörnetgasta (ngt/SATS) (till ngn), gasta (på ngn)sedan 1730eg. ’skrika som en gast’, till gast 2 2tjänst­göra som gast sjö.sesegast 1 gasta (på ngt)sedan 1957till gast 1 Subst.:vbid1-167665gastande, vbid2-167665gastning (till 2)