Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
gift·er|mål·et●akt varvid två personer gifter sig med varandra
släkt.tid.JFRcohyponymvigsel
giftermålet ägde rum på midsommardagenett giftermål (med ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. giptarmal, till genitiv sing. av gipt ’bortgivande; bortgiftande’ och mål 6 i bet. ’avtal’; jfr 1förmäla, gemål