Svensk ordbok 2009, webbversion
gin
[
jin
´
el.
djin
´
]
substantiv
~en
el.
~et
gin·en
●
ett brännvin som är smaksatt med enbär
urspr. från England
kokk.
gingrogg
dricka gin och tonic
sedan 1828
av eng.
gin
med samma betydelse; kortord till
genever