Svensk ordbok 2009, webbversion

glamm`a verb ~de ~t glamm·ar●upp­träda livligt och hög­ljutt om grupp personer komm.JFRcohyponymstimma 1cohyponymstoja det satt ett sällskap och glammade vid bordet bred­vidglammasedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. glama ’gny; sorla’ Subst.:vbid1-170263glammande; glam