Svensk ordbok 2009, webbversion

gla`sögon substantiv, plur. glas|­ög·on·en●an­ordning för förbättring av synen eller för skydd för ögonen, bestående av ett optiskt (slipat) eller färgat glas för vart­dera ögat inne­fattat i en lätt ställning som vilar på näs­ryggen och öronens ovan­sidor kläd.med.JFRcohyponymmonokelcohyponympincenécohyponymkontaktlins arbetsglasögonläsglasögonskyddsglasögonsolglasögonmörka glasögonguld­bågade glasögonstål­bågade glasögonhan sköt upp glasögonen i pannanläraren blickade strängt över sina glasögonse ngt genom rosafärgade glasögonbara se det positiva med ngt​ hon ser världen genom rosa­färgade glas­ögon och verkar inte riktigt med­veten om de problem som finns starka glasögonglas­ögon som korrigerar syn­bilden mycket​ hon var ytterst när­synt och bar starka glas­ögon svaga glasögonglas­ögon som förändrar syn­bilden mycket litet​ han an­vände svaga glas­ögon vid läsning sedan 1522Peder Månssons skrifter (Nordling)