Svensk ordbok 2009, webbversion

glimt substantiv ~en ~ar glimt·en●kort­varigt blänk av ljus särsk. från solen psykol.ljusglimtsolglimt○äv.svagt, kort­varigt syn­intryck JFRcohyponymskymt från bergets topp såg de en glimt av havet○äv. bildligt om liten mängd el. kort­varigt upp­trädande av ngten glimt av hoppreportern gav radio­lyssnarna glimtar från matchenhan visade bara glimtar av sin forna storheten glimt (av ngn/ngt)med glimten i ögatmed humor​ sången fram­fördes med glimten i ögat sedan 1840till glimta