substantiv gneten gnetter [gnet´-]
gnet·en, gnett·er●vanligen plur.
ägg från lus
zool.hårbottnen var full av gnettersedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. gnether, plur.; jfr sv. dial. gneta ’liten smula’, no. gnita ’litet avrivet stycke’; jfr gneta
2gnet
substantiv ~en ~ar
gnet·en●gnetig (mans)person
psykol.yrk.han är en riktig gammal gnetsedan 1969till gneta
3gnet
substantiv ~et
gnet·et●det att gneta
Nollmed fyra barn i hushållet blev det mycket gnet och sparandesedan åtm. 1950-talettill gneta