Svensk ordbok 2009, webbversion

grä`sätare substantiv ~n äv. vard. gräsätarn, plur. ~, best. plur. gräsätarna gräs|­ät·ar·en●(dägg)djur som huvud­sakligen liv­när sig på gräs zool.JFRcohyponymallätarecohyponymrovdjur genom jakten hindras de vilda gräsätarna att bli för många○ibl. äv.vegetarian vard., skämts.sedan 1847