Svensk ordbok 2009, webbversion

grö`nfoder substantiv grönfodret grön|­fodr·et●färskt kreaturs­foder särsk. vår­sådda foder­växter (balj­växter, foderraps etc.) som skördas före moget stadium jordbr.zool.JFRcohyponymtorrfoder ○äv.grön­saker skämts.han har aldrig gillat grönfoder till matensedan 1818