substantiv ~en ~ar
gunst·ling·en●person som har en (otillbörligt) gynnad ställning
vanligen hos ngn inflytelserik person
psykol.yrk.JFRcohyponymfavorit 2
gunstlingssystemgunstlingsväldefysiklärarens lille gunstlingstatsministerns specielle gunstling○äv. utan klandrande innebörd, spec. om älskad personpublikens gunstling○spec. äv. (i vissa uttryck) om mycket framgångsrik persongudarnas gunstlingngns gunstlingsedan 1716