substantiv ~en ~ar
häm·ning·en●ofta plur.
överdriven benägenhet att undertrycka normala psykiska reaktioner och drifter
psykol.blyghet och hämningar som följd av en sträng uppfostran○äv.naturlig blyghet och återhållsamhet i uppträdandet
efter några glas vin släppte alla hämningarhon kastade alla hämningar och började en vild dans på bordet○i sammansättn. äv. om hindrad fysisk utvecklingtillväxthämninghämning (av ngt)sedan 1891