Svensk ordbok 2009, webbversion
verb hängde hängt, pres. hänger
häng·er●(fastna och) råka ur funktion
hush.JFRcohyponymhänga sig 2
växeln hade hängt upp sig så det gick inte att få in ettan○äv. bildligt om personsmåaktigt fästa sig vid (och kritisera)
detaljer e.d.
så är där några tryckfel – men vi ska väl inte hänga upp oss på småsakerhänga upp sig (på ngt)sedan 1828