Svensk ordbok 2009, webbversion

hänga upp´ sig verb hängde hängt, pres. hänger häng·er●(fastna och) råka ur funktion hush.JFRcohyponymhänga sig 2 växeln hade hängt upp sig så det gick inte att få in ettan○äv. bildligt om personsmåaktigt fästa sig vid (och kritisera) detaljer e.d. så är där några tryck­fel – men vi ska väl inte hänga upp oss på små­sakerhänga upp sig (på ngt)sedan 1828