substantiv ~en
hän|ryck·ning·en●(tillstånd av) oemotståndlig förtjusning
och ofta njutning
psykol.JFRcohyponymtrans
de dansade i vild hänryckning○spec. relig.pingsten, hänryckningens tidhänryckning (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1792Pingst, hänryckningens dag, var inne.Esaias Tegnér, Nattvardsbarnen (1820)