Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`nryckt adjektiv, neutr. ~ hän|­ryck·ta●(plötsligt) gripen av o­emotståndlig förtjusning admin.psykol.JFRcohyponymhänförd de var hänryckta över hennes sånghänryckt (av/över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1771