Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`pnad substantiv ~en häpn·ad·en●stark (och märkbar) förvåning vanligen som o­medelbar reaktion på ngt o­väntat psykol.JFRcohyponymöverraskning han blev mål­lös av häpnad när han såg hur hon hade förändrat sigtill allas häpnad hoppade han i det is­kalla vattnet○spec. i ett mer el. mindre bildligt ut­trycken prestation som slog världen med häpnad(till ngns) häpnad, häpnad (över ngt/att+V/SATS)sedan 1747