Svensk ordbok 2009, webbversion

hä`rlighet substantiv ~en ~er här·lig·het·en1ngt som är en del av ett över­flöd av till­talande före­teelser Nollall världens härligheter i skylt­fönstrenhela härlighetenallt­ihop​ finansieringen av den nya arenan är klar och hela härligheten kommer att kosta 5 miljarder kronor sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. härlikhet 2knappast plur. prakt­full och vördnads­bjudande höghet relig.se Guds härlighetmakten och härlighetensedan 1526